Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

-Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Okej nu känns det faktiskt lite bättre. Jag kan hantera det faktum att jag faktiskt lever. Jag gillar det inte, men jag kan lite motvilligt ändå acceptera det. I morgon ska jag vara duktig och gå till vårdcentralen och prata medicinering och varför jag mår som jag gör med depressiva perioder och allmän oordning, sen ska jag åka till IcaMaxi och köpa snäll-mat som är lätt att äta och hämta ut min pigga-upp present från fina Felix!