Wanna be normal, wanna feel safe.

Jag är så förvirrad.

Jag pendlar mellan att komma på mig själv med att försöka tänka ut det bästa sättet att dö på (Fast jag inte alls vill dö, bara inte leva så här.) och vara helt harmonisk och inte förstå hur jag för två timmar sedan kunde tänka på döden. Sen svänger det tillbaka lika fort igen och jag kan inte förstå hur jag kunde vara glad över ingenting för bara en liten stund sedan.

Lite stabilitet hade inte skadat.